INTEGRATIONSFRÅGOR

 

 



UTVECKLA MÅNGFALD !och rättvisa!

 

 

 

 

 

ATT KUNNA BANA VÄGEN FÖR...

Tidigare var Sverige etniskt homogent. Så är det inte längre. 
Vi måste alla inse att Sverige har förändrats, oåterkalleligt. Vi lever numera i den globala byn. Det går inte att stänga dörren för detta faktum. 

Den reaktionära människan längtar förgäves tillbaka till en svunnen tid bortom verkligheten av i dag.  Sverige som är ett föregångsland i andra avseenden kan om det bestämmer sig bli ett land som banar väg för integration och mångfald.

 

 


MÅLET:
ALLAS DELAKTIGHET och RÄTTVISA

"Segregation", "Integration", "Mångkulturellt samhälle" osv. är komplexa och svårdefinierade begrepp som dessutom ofta är laddade med starka positiva och negativa känslor. Det är därför viktigt att, när man använder dem, så långt som möjligt klargöra de olika begreppens innebörd.

Ett centralt begrepp i diskussionen om segregation och integration är begreppet "KULTUR". Segregation och diskriminering ses ofta som problem som handlar om relationer mellan olika "kulturer". Föreställningen om separata och entydiga kulturer är dock lika förenklad och felaktigt som föreställningen att mänskligheten kan indelas i separata "raser". 

De kulturer, som vi som individer ingår i, är sammansatta av en mängd olikartade mänskliga föreställningar och traditioner: sedvänjor, språk och dialekter, myter, konstnärliga uttryck, matvanor, religion, kroppsspråk, historia, politiska traditioner osv. Det finns inga "rena" kulturer och alla kulturer är i varierande grad blandad kulturer. Dessutom finns klassbaserade kulturella skillnader (arbetarkultur, överklasskultur) och olika typer av subkulturer, t.ex. bland ungdomar.

Segregationen -åtskillnaden mellan grupper i samhället följer många olika gränser som korsar och överlappar varandra: social och klassmässig segregation, språklig segregation, segregation baserad på religion, hudfärg eller ursprung. Segregationen innebär dels åtskillnad mellan grupper, dels att vissa grupper diskrimineras politiskt, ekonomiskt och social.

Motsatsen till segregation är integration. Detta begrepp måste dock preciseras: Integration av vilka, i vad och på vilket sätt? Integration betyder inte att alla människor skall ha samma sedvänjor och traditioner. 

Att vissa medborgare firar ramadan och äter couscous, medan andra firar jul och föredrar potatis är inget samhälleligt problem. Däremot är det ett allvarligt problem att vissa grupper saknar tillgång till den politiska demokratiska processen, diskrimineras på arbetsmarknaden och har otillräckliga språkkunskaper. Integration som är också motsatsen av assimilation betyder inte att den som kom från ett annat land måste utplåna sin identitet - sin kultur, och tänka och bete sig som en svensk!

Det övergripande målet "integration", innebär i korthet rättvisa och DELAKTIGHET i samhället. Samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter ska gälla för alla, oberoende av ursprung, klass och kön. 

Detta är det övergripande målet för integrationsarbetet och förutsätter en gemensam kamp för RÄTTVISA, SOLIDARITET och DEMOKRATI.

 

 

Jan Edling (LO):
FACKET PASSIVT

 "Vi har anledning att anta att det finns mer diskriminering än det antal fall som har varit uppe.
MÅNGA SOM BLIR DISKRIMINERADE VILL INTE BLI STÄMPLADE SOM BRÅKMAKARE, andra är inte medvetna om att de utsatts för diskriminering.

Facket har hittills varit väldigt passivt. Det ser vi de fall som har funnits hittills. Facket har inte varit med och drivit de fallen. Ofta är det den enskilde själv som har vänt sig till DO, kanske efter att facket inte har förstått frågan eller inte velat engagera sig i den. Jag tror att det finns stor okunskap hos vanliga medlemmar i facket och i styrelserna och lokala klubbar. Man har inte riktig förståelse för vad som är diskriminering. Jag tror att det är svårare för kilar att förstå när tjejer blir könsdiskriminerade.

Det är samma sak med etnisk diskriminering.

För svenskar uppfattas inte alltid skämt om olika nationaliteter eller etniskt ursprung som trakasserier eller diskriminering. Medan det är diskriminering för den som berörs av det.

Att någon blir förbigången till exempel i utbildningar kanske är något som många inte tänker på som diskriminering.
Vi måste lära oss att identifiera diskriminering, lära oss kartlägga bättre, att se hur den fungerar. Vi har fått påtryckargrupper inom facket som Fackligt aktiva invandrare, FAI, som börjar ställa krav på fackföreningen."

 



FACKETS BEVAKNINGSUPPDRAG

Folkrörelsen på arbetsmarknaden är facket. Facket har en stor uppgift att förverkliga målen om integration och mångfald. Utan facket går det inte.
Det gäller till exempel att facket blir bra på att driva diskrimineringsärenden. Då krävs att man organiserar integrationsansvariga och utbildar förtroendevalda. Arbetet mot etnisk diskriminering ska få stöd från förbunden centralt och från LO. Alla fall av etnisk diskriminering måste rapporteras till förbunden, inte stanna som en lokal fråga.
Förbunden bör också sätta upp mätbara mål och lära ut enkla metoder att mäta hur det står till med mångfalden och jämställdheten på arbetsplatsen. Med dessa resultat kan man driva på arbetsgivarna.
Vi befarar att frivillighet inte fungerar. Det krävs ett bindande avtal. Lagen är en bra utgångspunkt för parterna att teckna avtal för mångfald och mot diskriminering på arbetsplatserna. Konkret handlar det om rekrytering och om villkoren på arbetet. Arbetstider, löner, arbetsmiljö, utveckling i arbetet, utbildning, befordran, semester, pensioner, uppsägningar. Allt av betydelse för den anställde har också betydelse för integrationen på arbetsplatsen.

 


ARBETE FÖR MÅNGFALD
- ETT VAPEN MOT RASISM-NAZISM
De metoder som ibland används i det dagliga fackliga arbetet är också användbara för att göra något åt såväl rasism och nazism som intolerans på arbetsplatserna.

Sedan 1997 finns en överenskommelse mellan parterna på arbetsmarknaden om mångfald och integration. I den står att arbetsgivaren och det lokala facket ska utarbeta en mångfaldspolicy där allt från arbetsmiljö till löner ingår.

Om människor är utsatta för trakkasserier, rasistiska påhopp eller främlingsfientlighet på jobbet är det en arbetsmiljöfråga som ska hanteras med kamratstöd och krav på åtgärder från arbetsgivaren, tycker Anita Edam, som är integrationsansvarig på Kommunal.

En rå jargong med frekventa skämt med etnisk anknytning är ett av flera tecken på att det behövs förändringar på arbetsplatsen.
I överenskommelsen finns olika exempel på trakkesier. Det är bland annat:

- oförskämdheter och rasistiska skämt
- rasistiska öknamn
- fysiska hot, överfall och förolämpande beteende och gester
- förekomst eller spridning av rasistiska texter, bilder och klotter
- trakasserier mot en person som försöker förhindra diskriminering.

 

 

 

TYDLIGA RUTINER
Ett viktig krav på den fackliga organisationen och arbetsgivaren är att det finns tydliga rutiner när det blir problem. I LOs bok "Mångfald på arbetsplatsen" finns några uppmaningar:

- Den som anser att han eller hon är diskriminerad eller trakasserad ska ha någon att vända sig till som kan vidta rätt åtgärd så snabbt som möjligt. Enskilda klagomål skall behandlas varsamt och med sekretess.

- Vid diskriminering eller trakasserier ska de drabbade individerna få det stöd som behövs. Om två personer står i konflikt med varandra ska de ha varsitt ombud.

- Chefer ska få utbildning i att facket och medlemmarna ska visa solidaritet med människor som utsätts för rasism och etnisk diskriminering.

Det personliga stödet är ovärderligt för den som drabbas och förövarna får klart besked om vilka värderingar som gäller och dessutom att de är i minoritet.

Karin Lindgren Strömbäck, LO tidningen 10 dec 1999 nr 38 sid7



 

Man kan inte främja mångfald och 
integrationen med det man gör idag...


HÖJ INTEGRATIONSFRÅGORNA
TILL DAGORDNINGEN !


av Erhan
Gömüç


Jag som utsetts till delansvarig i integrationsfrågor inom Terminalklubben deltog första gången till integrationsutskottens möte som hölls den 12 oktober i aulan på Klara terminalen.

Raul Garcia (Årsta), Gerardo Berrios (TBA) och Ibrahim MSoob (Klara) öppnade mötet. Vi var inte så många, ca 12 st, inklusive Magnus Rönström (f.d. jämställdhetsansvarig inom klubben). Jag hoppas vi blir flera nästa gäng. P-0 Brandeker var med del av mötet. På eftermiddagen kom också Anders Viksten samt Göran Olsson från LOs integrationsutskottet.

Under mötet följde vi efter den föreslagna dagordningen och efter en kortfattad berättelse om vad man har hittills gjort, diskuterade vi de nyblivna svenskarnas frågor i samhället och ute på arbetsplatserna ur integrations synvinkel. Raul och Ibrahim hade arbetat fram en verksamhetsplan i ämnet:


Verksamhetsplan
"Sverige har på kort tid förvandlats till ett samhälle där människor från många olika kulturer ska leva tillsammans. Idag har nästan var femte invånare utländskt bakgrund. Problemen som invandrare möter i Sverige idag, handlar bl.a. om segregation i bostadsområdena, hög arbetslöshet och brist på delaktighet och representation både i facket och politiken. Därför behövs ett långsiktig gemensamt arbete för integration mellan infödda svenskar och "nya svenskar" både i samhället i stort och på arbetsplatserna.

Följande är några konkreta förslag på hur man kan bidra i det fackliga arbetet för integration:

1. Kartlägga våra individuella behov.
2. Studiecirklar för medlemmar med icke svensk bakgrund (om: svensk arbetarrörelses historia,
mötesteknik, arbetsrätt, yttrandefrihet, kollektivavtal, medlemsavgifter, försäkringar.)
3. Studiecirklar för alla medlemmar om: "Invandring och konsekvenser"; "likheter och olikheter mellan
kulturer inte minst religioner"; "Mänskliga rättigheter, osv. )
4. GFU (Grundläggande Fackliga Utbildning) bör innehålla en punkt där man diskuterar mångfald och ger
idéer för en bättre integration;
5. Driva opinionsbildning genom fackliga tidningar; diskutera om diskriminering; behov av integration och
lönsamheten i mångfalden för ett utvecklande och välmående samhälle.
6. Bjuda in politiker, intellektuella och fackliga som kan tala om integrationsfrågor, t ex på årsmöten,
medlemsmöten, fackliga fester, osv. 7. Att skicka fackliga aktiva som arbetar med integrationsfrågor till
utbildningar och seminarier i och kring ämnet.
8. Organisera tillsammans en Multi-Kulti Fest-2000.


Frågor till dagordningen
Handen på hjärtat. Det görs för lite om integrationsfrågorna i facket och ute på arbetsplatserna i hela landet förutom fester/tillställningar förstås. Karin Strömbäck:s artikel i LO tidningen dokumenterar de infödda svenskarnas likgiltighet: Bara 43 (av 280) LO-fack har svarat på en enkät om fackligt integrationsarbete och de erkänner att de inte gör något alls för att främja mångfald och integration.

Därför tänker vi, i utskottet, föreslå att alla fackliga nivåer för upp integrationsfrågor som en fast punkt på dagordningen i likhet med t.ex. jämställdhetsfrågor.


Representation
Men... Vem som ska ta upp frågorna? Vem som ska berätta vilka problem och svårigheter finns i det här området? Finns det några "nya svenskar" vid styrelserna?

Man kan se dem på lokal nivå dvs. vid "fronten", dvs. på krigsskådeplatsen / stridslinjen (som de är vana vid från de länder de kommer ifrån). Men se´n, uppåt då? Hur är det representationen i avdelningarnas styrelser i hela landet? I LOs styrelse? I förbundsstyrelser och på deras kontor? Bland ombudsmän? Är denna låg representation vid övre nivåer inte konstigt när ca 20% av totala medlemsantalet / medlemsavgiftsbetalare är "nya svenskar" inom LO kollektivet? 


Färsk rapport
Det kommer en färsk forskarrapport som publicerades i dagstidningarna häromveckan.

Den bekräftar det vi säger: 'Klyftorna har ökat dramatiskt mellan invandrade och infödda i Sverige nar det gäller inflytande - delaktighet till beslut processen", skriver DN 3/10 -99. Jan Teorell vid Uppsala Universitet som tillsammans med Anders Westhohn skrivit rapporten till den statliga demokratiutredningen, och de berättar:

"Förklaringarna till att invandrarna har allt mindre inflytande under 90-talet ligger inte i invandrarnas bakgrund. Svaret finns att söka i det svenska samhället och i hur invandrare bemöts. Jag har bara hypoteser om problemet. En sådan är att det handlar om det vi brukar kalla för diskriminering eller utestängning".


Metoden är samarbete
Ewa Stenberg:s artikel i DN 3/10 fortsätter: "Politisk makt är inte det enda område dar klyftorna mellan invandrare och infödda ökat. En statlig utredning, som presenterades tidigare, visar till exempel att 1980 var 74 procent av de utomnordiska medborgarna sysselsatta. År 1998 hade denna grupps deltagande i arbetslivet minskat till 39 procent - nästan en halvering. Sysselsättningsgraden för infödda ökade däremot mellan dessa år från 71 till 75 procent".

Så hårt och uthålligt kämpar man alltså för att främja mångfald och integration inom facket, politiska partier och arbetslivet! Bravo! Prata så mycket Ni vill om kompetensen, om språket, mm. Konkurrensverket har mycket att göra på det här området, tycker jag!

Göran Olsson som besökte vårt utskottsmöte på eftermiddagen hade inte mycket att säga. OK, att han var ny i LOs integrationsutskottet, han visste inte vilka frågor som behandlades vid senaste mötet, men en sak var klar: på LO jobbar man fram en verksamhetsplan. Han lovade däremot att hålla kontakten med gruppen och det var bra med tanke på att det är viktigt att verksamhetsplanernas innehåll överensstämmer med varann i alla nivåer i LO kollektivet. Därför behövs kontakt och samarbete som Maria-Paz Acchiardo, LOs integrationsansvariga, säger. Hon visar vägen i den senaste LO tidningen, (nr 30; okt99) till alla:

" Metoden är samarbete" säger Maria-Paz som skickat ut ovan nämnda enkät till samtliga LO-fack i län och kommuner:

"- Det finns de som tycker att det här med integrationsarbete är svårt. (Den här meningen fick mig att minnas vad vår f.d. ansvariga om integrationsfrågor inom klubben sade när han ville lämna tillbaka uppdraget). "Egentligen är det mycket enkelt. Vi kan fundera över hur man gjorde i arbetarrörelsens begynnelse. Då lät vi de mest utsatt själva få vara med och bestämma vad som skulle förändras".

Det är kanske därför det behövs en "positiv diskriminering" som ska ge invandrarna plats på högre nivåer.


Medlemmar kritiska mot facket
Under utskottsmötet diskuterade vi också en del frågor som rör på våra arbetsplatser: Informationsbrist; brist på påverkan och inflytande; om tjänstetillsättningar för maskinoperatörer och sorteringschefer på Årsta; om vissa frågor kring flyttning från Klara till Årsta; fackets kraftlösa/klena roll under hela processen som vi går igenom; om vilka kriterier som gällde för dem som har hamnat på "resursgruppen" i den nya Årsta, mm. Frågorna ställdes till Anders Viksten när han dök upp. Jag är inte säker på alla i gruppen blev övertygade av hans förklaringar.

Motion till LO kongressen
På mötet bestämde vi att skriva/skicka motioner till LO kongressen, till SEKO:s förbundsmöte och till FAI:s (Fackliga Aktiva Invandrare) årsmötet. Vi bildade en motionsgrupp som kan utvidgas och som behöver förslag och idéer från våra goda vänner om motionernas innehåll. I gruppen sitter nu undertecknad, Marek (Tba-F) och Rosa (Årsta). Vi kommer också att kartlägga våra individuella och medlemmarnas (med invandrar bakgrund) behov för utveckling. Man får bara hoppas att detta tas på allvar inom LO kollektivet och förverkligas.

Nästa träff den 6/12

De som vill göra lite insats i detta ämne kommer att träffas först i den 6 december när integrations ministern Ulrika Messing håller ett möte på Klara. Jag hoppas att de som inte var med på detta första integrationsmöte dyker upp då; vilket kan förstärka representationen och samarbetet och därmed förhoppningsvis resultera i en bra integrationsverksamhet.

Erhan Gömüc, SEKO/Tomteboda, nov 1999


upp

 

 

Diskriminering av redan anställda av olika nationellt ursprung vid interntillsättningar av tjänster

94-0199

Projektansvarig

Fil.dr. Sten Höglund

Sammanfattning av projektet

Vid en tidigare undersökning på postanställda fann vi att grupper från olika ursprungsregioner upplevde sig diskriminerade eller orättvist behandlade i olika grad. Bland personer som kom från områden till vilka svenskarna upplevde den kulturella distansen vara stor, var andelarna som upplevde sig diskriminerade eller orättvist behandlade högre än bland dem som kom från områden till vilka svenskarna upplevde den kulturella distansen vara liten. Huvudfrågorna för detta projekt är: Hur mycket av den upplevda diskrimineringen motsvaras av en öppen och direkt diskriminering? Förekommer "indirekt" eller "statistisk" diskriminering? Vilka mekanismer förklarar den eventuella diskrimineringen? Undersökningen skall genomföras vid Postterminalen i Tomteboda, Stockholm, och en del närliggande enheter som nyligen genomfört en omfattande nedskärning och omorganisation, samt vid ett privat industriföretag i Västsverige. Det senare kan inte namnges vid ansökningstillfället. Intervjuer kommer också att göras med personer utanför dessa företag. Vid datainsamlingen kombineras olika metoder. Intervjuer kommer att spela en viktig roll men vi kommer även att göra specialbearbetningar av dataregister, samt genomföra ett par enkäter. Förväntat resultat är en fördjupad kunskap om karaktären hos och orsakerna till den diskriminering som riktas emot invandrare på arbetsmarknaden och arbetsplatser och därmed förbättrade möjligheter att ingripa och försöka minska denna.

 

Publikationer från projektet
Tillämpningsområde: Internationell migration och etniska relationer

Adress
Sociologiska institutionen Telefon 090-16 55 17
Umeå universitet Telefax 090-16 66 94
901 87 Umeå E-post sten.hoglund@soc.umu.se
Projektperiod 1994 - 1996
Beviljade medel Medelsförvaltande organ
1994/95: 557.000 Umeå universitet
1995/96: 311.000 Göteborgs universitet
 

 

 

Sverige anklagas för diskriminering

Sverige har inte gjort nog för att stävja diskriminering och rasism, anser Europarådet.

DN, Publicerad 14 juni 2005 16:00

Externa länkar
ECRI

Rådets tredje rapport om Sverige innehåller en lång rad detaljerade rekommendationer om förbättringar.

Framsteg har gjorts jämfört med vad Europarådets granskare fann vid de två första rapporterna om Sverige. Men det räcker inte, anser den europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI).

Rasdiskriminering präglar fortfarande livet för vissa etniska minoriteter i Sverige, skriver utredarna.

Diskriminering är särskilt påfallande i yrkeslivet men är utbredd också inom boendet.

ECRI uppmärksammar till exempel att exempelvis svarta afrikaner ofta utestängs från nöjeslokaler.

Segregering är ett faktum i bostadsområden och skolor. Detta motverkar ansträngningarna att skapa ett integrerat samhälle.

Utsatta minoritetsgrupper som nämns i den 47-sidiga rapporten är romer, samer och muslimer.

ECRI bekymras av att rasistiska grupper är aktiva i Sverige och kan sprida propaganda via Internet.

Utredarna understryker att rasisterna bär ansvar för våld och trakasserier som det svenska samhället fortfarande dras med. Man nämner att antisemitisk propaganda inte motarbetas tillräckligt.

ECRI föreslår att större uppmärksamhet ägnas åt uppgifter om polisvåld och väktarvåld.

Sverige bör godkänna den del av Europakonventionen för mänskliga rättigheter som innehåller ett generellt förbud mot diskriminering.

Lagar och förordningar bör också finslipas så de bättre kan användas mot rasism och diskriminering.

De svenska myndigheterna bör vinnlägga sig om att göra kampen mot diskriminering till en hjärtefråga. Detta innebär att man måste koncentrera sig mer på majoritetsbefolkningen. ECRI rekommenderar särskilda ansträngningar på arbetsmarknaden.

Sverige är inte det enda land som granskats. Samtidigt med rapporten om Sverige offentliggjordes på tisdagen liknande rapporter om Storbritannien, Polen, Albanien och Kroatien. Kritik riktas mot hur mänskliga rättigheter efterlevs i alla länderna.

 

  Tomteboda Huvudskyddsombudet  Plan 2½, 173 00 Tomteboda - Tfn 781 75 82      Kontakta oss!
  Webbmäster: Erhan Gömüc