Hur varmt får det vara på jobbet?
Det finns inget svar som i exakt temperatur anger detta? De föreskrifter som reglerar arbete i stark värme gäller inte arbete där risk för skadlig inverkan "till helt övervägande del beror av solstrålning". Föreskrifterna AFS 1997:2 Arbete i stark värme, tar upp värme som alstras av annat än UV-strålning. Föreskrifterna är i första hand tillämpliga på rörligt kroppsarbete i industrilokaler med stark värme och hög luftfuktighet utfört i arbetskläder.
 

Hur tungt får man lyfta?
Det går inte att ange en exakt viktgräns då många faktorer påverkar riskerna för skada i en lyftsituation. Förutom själva vikten på det som skall lyftas måste man exempelvis väga in bördans greppbarhet, storlek/form, hur ofta lyften ska göras, om lyften sker i en obekväm ställning (tex att man måste böja och vrida sig på grund av dåligt utrymme) och vem som lyfter - en stark eller svag person?

 I våra nya regler om belastningsergonomi (AFS 1998:1) handlar 3 § och dess kommentarer om manuell hantering. Det finns också en grov bedömningsmodell för lyft där vägledning om viktgränser och angelägenheten av åtgärder ges.

 Ett lästips är tidskriften Miljön på jobbet nr 2, 1998 som bland annat innehåller en mer detaljerad artikel om lyft.
 Tidskriften finns på välsorterade bibliotek eller kan beställas från Arbetarskyddsstyrelsens publikationsservice (tel: 08-730 97 00,  fax: 08-730 98 17). Pris 95 SEK, moms och porto tillkommer.
 

Har arbetstagaren också ett ansvar i arbetsmiljöarbetet?
Ja. När det gäller belastningsergonomi ska den anställde uppmärksamma arbetsgivarens instruktioner om hur arbetet ska utföras på ett säkert sätt för kroppen. De anställda har också en skyldighet att tala om för sin arbetsgivare om de upplever att en arbetsuppgift kan medföra hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska belastningar.

 Det är dock alltid arbetsgivaren som har huvudansvaret för att arbetet kan utföras på ett för kroppen gynnsamt sätt.

 Vill Du veta mer om ansvarsfördelningar när det gäller arbetsmiljön, läs AML (3 kapitlet) eller AFS 1998:1.
 

Kan fysisk träning förebygga belastningsbesvär?
Ja och nej. Arbetar man tungt är det alltid en fördel att vara vältränad. Men ingen styrka i världen hjälper om inte arbetstekniken är bra, lämplig arbetsutrustning finns att tillgå samt att tid till återhämtning ges. Studier av människor med ensidigt upprepat arbete (t.ex montering av små detaljer, inmatning av uppgifter vid dator) har visat att ökad muskelstyrka inte förebygger belastningsbesvär vid sådant arbete.

 Vill Du veta mer, läs AFS 1998:1 (avsnittet om "belastningsergonomiska utgångspunkter").
 

Hur länge får man arbeta ensidigt upprepat?
Det går inte att ange en exakt gräns. Men vår utgångspunkt är att ensidigt upprepat arbete normalt inte skall förekomma. Om särskilda omständigheter ändå kräver ett ensidigt upprepat arbete skall arbetsgivaren organisera det så att riskerna för belastningsbesvär förebyggs genom arbetsväxling, arbetsutvidgning, pauser eller andra åtgärder som ökar variationen i arbetet.

 Vill Du läsa mer om vad som menas med ensidigt upprepat arbete och regler för det, läs AFS 1998:1 (4 § och des kommentarer samt modellen för bedömning av ensidigt upprepat arbete).
 

När blir gynnsamma arbetsställningar ogynnsamma?
När arbetstagaren tvingas inta en arbetsställning under så lång tid att hälsan påverkas negativt eller att arbetsställningen hindrar att arbetstagaren utvecklar den kraft som behövs för arbetet. Det är en bedömningsfråga i varje enskilt fall. Det går alltså inte att ge ett generellt svar för samtliga situationer.
 

I den gamla föreskriften (AFS 1983:6) stod det i fjärde paragrafen att den som huvudsakligen står och arbetar bör ha möjlighet att sitta. Varför är det borttaget? Nu är det svårare att begära en stol i anslutning till arbetsplatsen.
Det är fortfarande lika viktigt att se till att arbetstagare som har ett arbete som till största delen innebär stående och gående arbetsställningar har möjlighet att sitta då och då. Av formella skäl vill vi inte ha en "börformulering" i föreskriftsdelen, varför en tolkning av 2 § får göras i detta fall.
 

Varför har ni bytt namn på föreskriften från "Arbetsställningar och Arbetsrörelser" till "Belastningsergonomi"?
"Arbetsställningar och Arbetsrörelser" är inte heltäckande. Det är t.ex svårt att förstå att tunga lyft ingår. Inte heller förstår man att ensidigt upprepat arbete ingår. Vi har också velat ha med ordet "ergonomi" på något sätt.
 

Varför har ni valt termen "Belastningsergonomi" och inte bara "Ergonomi"? (titeln)
I Norden har termen ergonomi för de flesta människor betytt enbart sådan anpassning av arbetet till människans förutsättningar som har med det muskuloskeletala systemet att göra. I sin grundbetydelse innefattar emellertid termen ergonomi mycket mer, egentligen nästan allt som påverkar människans arbetsförhållanden, med eventuellt undantag för de rent arbetshygieniska förhållandena. Att benämna föreskriften Ergonomi skulle alltså vara fel. Termen belastningsergonomi är egentligen inte heller korrekt då den kan tolkas som allt som belastar det mänskliga systemet. T.ex kan buller sägas belasta det mänskliga systemet. Då begreppet "Belastningsskador" är tämligen väl etablerat  i Sverige som term för skador i det muskuloskeletala systemet är det rimligt att definiera "belastningsergonomi" som sådana ergonomiska förhållanden som påverkar risken för belastningsskador.
 

Vad heter föreskriften på engelska?
"Ergonomics for the Prevention of Musculoskeletal Disorders"
 

Vad menas med "hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska belastningar"?
Exempel på hälsofarliga belastningar är sådana belastningar som det finns vetenskapliga bevis eller mycket starka indikationer på att de är skadliga för rörelseorganen på kort eller lång sikt. Se vidare sidan 15 i de allmänna råden.
Exempel på "Onödigt tröttande belastningar" är belastningar för vilka det finns tydliga indikationer på att de kan leda till skador om de pågår under längre tid, alltså ett förstadium till hälsofarlig belastning.
 

I bl.a. paragraferna 2 och 3 används uttrycket "så långt praktiskt möjligt". Vad menas med det?
Är det t.ex. visat (på något annat arbetsställe) att problemet går att lösa på ett rimligt sätt, talar detta för att åtgärden skall genomföras. Den behöver emellertid inte lösas på samma sätt som där det är visat. Finns en annan lösning som uppfyller funktionskravet är det naturligtvis också godtagbart. Kostnaden för åtgärderna skall också stå i rimlig proportion till de arbetsmiljömässiga vinsterna. Det är emellertid inte företagets/verksamhetens bokslutssiffror som avgör om åtgärden skall genomföras eller ej. Är bristerna stora och kostnaderna skäliga i förhållande till arbetsmiljövinsterna innebär uttrycket att åtgärder skall vidtas. I  arbetsmiljövinsterna räknas in dels de ekonomiska (för individen, företaget ochsamhället), dels de mänskliga.
 

  Anmälan om olycksfall

         Det är svårt att ge något exakt svar på hur snabbt en anmälan enligt 2 § arbetsmiljöförordningen (AMF) skall göras. Avsikten med bestämmelsen är att
         Yrkesinspektionen skall få möjlighet att genast komma till platsen för att se efter om man behöver ingripa för att hindra att fler likadana olyckor händer. Detta betyder att underrättelsen rimligen måste lämnas samma dag eller, om olyckan inträffat sent på dagen, nästa dag. Arbetarskyddsstyrelsen har t.ex. vid något tillfälle bedömt attdet räckte om en olycka som inträffade sent en fredag, anmäldes nästa måndag.
         Det har också viss betydelse hur allvarlig och överhängande risken är. Ju allvarligare och mer överhängande den är desto snabbare bör rimligen anmälan göras.

         Eftersom det är straffbart att låta bli att göra anmälan är det ytterst domstolen som avgör hur lång tid man har på sig. Det finns några tingsrättsdomar där man har ansett att ett dröjsmål på cirka en vecka varit för långt när det gällde svårare personskador. Däremot känner styrelsen inte till några domar som gäller kortare dröjsmål.
 

  Skyldigheten att tillhandahålla arbetsmiljölagen m. m.

         När det gäller arbetsgivarens skyldighet att tillhandahålla arbetsmiljölagen m. fl. författningar framgår det av författningstexten att dessa skall finnas tillgängliga för arbetstagarna. Inom denna ram finns det olika sätt att lösa tillgängligheten. Ett sätt är att se till att det finns tryckta texter på alla driftsställen eller inom kort avstånd från dem. Ett annat sätt är att endast ha texterna på vissa centrala kontor men ge arbetstagarna tillfälle att på arbetstid besöka dessa kontor för att ta del av texterna.

         Ett tredje är att ha texterna tillgängliga på datamedium så att alla arbetstagare kan ta del av dem när de så önskar.

         Styrelsen har ingen anledning att föreskriva den ena eller den andra lösningen så länge alla arbetstagare har en realistisk möjlighet att ta del av författningstexterna.

         Däremot är det inte acceptabelt att hänvisa dem till att på fritiden företa en längre resa för att nå en plats där de finns.

         Eftersom även denna bestämmelse är straffbelagd blir det även här ytterst domstol som avgör vad som krävs. Några domar i denna fråga känner styrelsen inte till.