|
Det uteblivna talet |
|
|
När posten Tomteboda delade ut det gamla NOR (Nit och redlighet i rikets tjänst) numer kallad för Postens minnesgåva, så var jag medbjuden som Facklig representant för de medlemmar som tillhör SEKO. Jag kan tänka mej att ni som var där hade tänkt sig att jag då som facklig skulle säga någonting och det tänkte jag också. Jag ska inte skylla på någonting för att detta tal inte hölls, men faktum är att jag hade blivit informerad om att det skulle vara en punkt i programmet, men det visade sig att det inte fanns något program. När det stod klart för mig, så började alla sprida sig runt olika rum för att dricka kaffe och då kändes det svårt att försöka reparera skadan. Men jag skall här i alla fall delge er, det korta tal jag tänkt säga till er. ” Terminalchefen Peter Salomonsson började med att välkomna er med ett påstående att ni inte verkade stolta över att jobba i Posten, vilket gjorde mej lite fundersam. Terminalchefen har bara jobbat i terminalen ungefär 6 månader och tror sig veta att det är så, men det tror inte jag. Ni är ju här ikväll för att ni har arbetat i Posten i 30 år eller mer. Om man inte har varit stolt över sitt arbete under alla dessa år, så kan man ju fråga sig varför alla ändå är kvar i företaget. Jag tror att ni har varit stolta att jobba i Posten och trots all förändring de senaste åren med all teknik som förändrar all tidigare posthantering så är ni fortfarande stolta att jobba i Posten. Jag är i alla fall stolt över er och det torde Terminalledningen vara också. Det som gläder mej mest när jag ser er här i kväll är att ni alla ser friska och pigga ut. Ni verkar inte ha tagit stor skada av det slit som det kunde innebära att vara postis på 70- och 80- talen när det mesta var manuell hantering. Även om postbehållaren kom i mitten av 70-talet, var många tunga lyft och mycket säckhantering. Naturligtvis har många av er känningar av arbetsskador, men det verkar inte ha tagit knäcken på er. Jag tror att många er som är här i kväll kommer att arbeta inom företaget i flera år till, medan några kanske har nära till eller redan har fått en välförtjänt pension. Till er som har pensionerats hoppas jag att ni kan komma och hälsa på någon gång, jag är övertygad att ni är välkomna av både arbetskamrater och arbetsledare. Ni andra kommer jag säkert att se på terminalen i olika sammanhang och då kommer jag minnas den här kvällen. Jag vill också framföra ett tack å fackets vägnar för att ni har stött oss som medlemmar. Alla här med något undantag är medlemmar i SEKO (tidigare SF) och har dessutom varit med i facket dessa 30 år som ni har jobbat i Posten. Detta sätter jag och mina fackliga kamrater ett mycket stort värde på ” Anders Bergström |
