|
[Fakta
& Historik]
|
Tillämpningsområde
1 § Denna lag
gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje
verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares
räkning.
Allmänna skyddsbestämmelser av betydelse
för förläggningen av arbetstid finns i 2 kap. 1 §
arbetsmiljölagen (1977:1160).
Särskilda bestämmelser om arbetstiden för minderåriga finns
i 5 kap. den lagen. Lag (1996:360).
2 § Lagen gäller inte
1. arbete som utförs i arbetstagarens hem
eller annars under sådana förhållanden att det inte kan anses
vara arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är
ordnat,
2. arbete som utförs av arbetstagare som med
hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor har
företagsledande eller därmed jämförlig ställning eller av
arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har
förtroendet att själva disponera sin arbetstid,
3. arbete som utförs i arbetsgivarens
hushåll,
4. fartygsarbete.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får föreskriva att lagen skall tillämpas i fråga
om fartygsarbete som har undantagits från tillämpning av
bestämmelserna om vilotid i lagen (1998:958)
om vilotid för sjömän. Förordning (1998:971).
|
|
3 § Genom
kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation får göras antingen undantag från
lagens tillämpning i dess helhet eller avvikelser från
bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 § andra stycket, 8-10 §§,
12-14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena. Vidare får
raster bytas ut mot måltidsuppehåll genom sådana
kollektivavtal.
Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje
styckena, 10 § och 13 § får göras även med stöd av
kollektivavtal som har slutits av en lokal
arbetstagarorganisation. Sådana avvikelser gäller dock under
en tid av högst en månad, räknat från dagen för avtalets
ingående.
En arbetsgivare som är bunden av ett sådant
kollektivavtal som avses i första och andra styckena får
tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar
av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts
i arbete som avses med avtalet.
Undantag och avvikelser från lagen enligt
denna paragraf får göras endast under förutsättning att de
inte innebär att mindre förmånliga regler skall tillämpas
för arbetstagarna än som följer av rådets direktiv 93/104/EG
av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa
avseenden.2 Ett avtal är ogiltigt i den utsträckning det
innebär att mindre förmånliga regler skall tillämpas för
arbetstagarna än som följer av direktivet. Lag (1996:360).
|
|
4 § Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse
från denna lag.
Ordinarie arbetstid och
jourtid
|
|
5 § Den ordinarie
arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan.
När det behövs med hänsyn till arbetets
natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden
uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av
högst fyra veckor.
Veckan räknas från och med måndag, om inte
annan beräkning tillämpas på arbetsstället.
|
|
6 § Om det på
grund av verksamhetens natur är nödvändigt att en
arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande på
arbetsstället för att vid behov utföra arbete, får jourtid
tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under en tid av
fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Som jourtid
anses inte tid då arbetstagaren utför arbete för
arbetsgivarens räkning.
Övertid
|
|
7 § Med övertid
förstås sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid
enligt 5 § och jourtid enligt 6 §. Om annan ordinarie
arbetstid eller jourtid gäller på grund av kollektivavtal som
har tillkommit i den ordning som anges i 3 § första stycket,
eller på grund av medgivande om avvikelse av
arbetarskyddsstyrelsen enligt 19 § 1, skall med övertid i
stället förstås sådan arbetstid som vid heltidsarbete
överstiger ordinarie arbetstid och jourtid enligt avtalet eller
medgivandet.
Vid beräkning av övertid skall
kompensationsledighet eller annan ledighet som förläggs till
arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid likställas med
fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid.
|
|
8 § När det
finns särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut
med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar
under en kalendermånad, dock med högst 200 timmar under ett
kalenderår (allmän övertid).
|
|
9 § Har en natur-
eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet som
inte har kunnat förutses av arbetsgivaren vållat avbrott i
verksamheten eller medfört överhängande fara för sådant
avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får
övertid tas ut för arbete i den utsträckning som
förhållandena kräver (nödfallsövertid).
Om det för arbetsstället finns en lokal
arbetstagarorganisation inom vars avtalsområde arbetet faller,
får nödfallsövertid tas ut endast under förutsättning att
arbetsgivaren snarast underrättar organisationen om
övertidsarbetet.
Nödfallsövertid får inte tas ut under
längre tid än två dygn från arbetets början utan att
tillstånd till arbetet har sökts hos arbetarskyddsstyrelsen.
Mertid vid
deltidsanställning
|
|
10 § Med mertid
förstås sådan arbetstid som vid deltidsanställning
överstiger arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid
enligt anställningsavtalet. Bestämmelserna om beräkning av
övertid i 7 § andra stycket skall tillämpas även vid
beräkning av mertid.
När det finns särskilt behov av ökad
arbetstid, får mertid tas ut med högst 200 timmar under ett
kalenderår (allmän mertid). Mertid får också tas ut med
tillämpning av de villkor för nödfallsövertid som anges i 9
§.
Anteckningar om jourtid,
övertid och mertid
|
|
11 § Arbetsgivare
skall föra anteckningar om jourtid, övertid och mertid.
Arbetstagarna har rätt att själva eller genom någon annan ta
del av anteckningarna. Samma rätt tillkommer fackliga
organisationer som företräder arbetstagare på arbetsstället.
Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen meddelar föreskrifter om
hur anteckningar enligt första stycket skall föras.
Arbetstidens
förläggning
|
|
12 § Alla
arbetsgivare som anlitar arbetstagare till arbete annat än
tillfälligt skall lämna arbetstagarna besked om ändringar i
fråga om den ordinarie arbetstidens och jourtidens
förläggning minst två veckor i förväg. Sådant besked får
dock lämnas kortare tid i förväg, om verksamhetens art eller
händelser som inte har kunnat förutses ger anledning till det.
|
|
13 § Alla
arbetstagare skall ha ledigt för nattvila. I ledigheten skall
ingå tiden mellan klockan 24 och klockan 5.
Avvikelse från första stycket får göras,
om arbetet med hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller
andra särskilda omständigheter måste fortgå även nattetid
eller bedrivas före klockan 5 eller efter klockan 24.
|
|
14 §
Arbetstagarna skall ha minst trettiosex timmars sammanhängande
ledighet under varje period om sju dagar (veckovila). Till
veckovilan räknas inte beredskapstid då arbetstagaren får
uppehålla sig utanför arbetsstället men skall stå till
arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete när behov
uppkommer.
Veckovilan skall så långt möjligt
förläggas till veckoslut.
Undantag från första stycket får göras
tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt
förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren.
|
|
15 § Med raster
förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka
arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på
arbetsstället.
Arbetsgivaren skall på förhand ange
rasternas längd och förläggning så noga som
omständigheterna medger.
Rasterna skall förläggas så, att
arbetstagarna inte utför arbete mer än fem timmar i följd.
Rasternas antal, längd och förläggning skall vara
tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.
|
|
16 § Raster får
bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det är
nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med
hänsyn till sjukdomsfall eller annan händelse som inte har
kunnat förutses av arbetsgivaren. Sådana måltidsuppehåll
räknas in i arbetstiden.
|
|
17 §
Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta
de pauser som behövs utöver rasterna.
Om arbetsförhållandena kräver det, får i
stället särskilda arbetspauser läggas ut. Arbetsgivaren skall
i så fall på förhand ange arbetspausernas längd och
förläggning så noga som omständigheterna medger.
Pauser räknas in i arbetstiden.
|
|
18 § Utan hinder
av 13 - 17 §§ kan regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, meddela särskilda föreskrifter om
arbetstidens förläggning vid vägtransporter och luftfart.
Dispens av
arbetarskyddsstyrelsen
|
|
19 § Kan
kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får
Arbetarskyddsstyrelsen, om det finns särskilda skäl,
1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 §
andra och tredje styckena och 12 §,
2. medge undantag från 8 § vad avser
begränsningen av övertidsuttag under en tid av fyra veckor
eller under en kalendermånad,
3. medge ytterligare övertid utöver allmän
övertid med högst 150 timmar under ett kalenderår,
4. medge ytterligare mertid utöver allmän
mertid med högst 150 timmar under ett kalenderår,
5. medge avvikelse från 13 och 14 §§ samt
15 § andra och tredje styckena.
Arbetarskyddsstyrelsens beslut enligt denna
paragraf får inte innebära att mindre förmånliga regler
skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av rådets
direktiv 93/104/EG. Detta gäller även tillstånd enligt 9 §
tredje stycket. Lag (1996:360).
Tillsyn
|
|
20 §
Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen skall utöva
tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter
som meddelas med stöd av lagen. Lag (1986:56).
|
|
21 §
Tillsynsmyndigheterna har rätt att på begäran få de
upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
För att utöva tillsynen har
tillsynsmyndigheterna rätt att komma in på arbetsställena.
Polisen skall därvid lämna den handräckning som behövs.
|
|
22 §
Yrkesinspektionen får meddela de förelägganden eller förbud
som behövs för efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter
som meddelas med stöd av lagen.
I beslut om föreläggande eller förbud kan
yrkesinspektionen sätta ut viten.
Även arbetarskyddsstyrelsen får besluta om
åtgärder enligt första och andra styckena.
Straffbestämmelser m. m.
|
|
23 § Till böter
eller fängelse i högst ett år döms en arbetsgivare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande
eller förbud som har meddelats med stöd av 22 §. Detta
gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har
förenats med vite.
|
|
24 § Till böter
döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har
1. utan att avvikelse har gjorts enligt 3
eller 19 § anlitat arbetstagare i strid mot 5 - 10 eller 12 - 6
§§ eller brutit mot 11 § eller mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av 11 §,
2. lämnat oriktiga uppgifter om
förhållanden av vikt, när en tillsynsmyndighet har begärt
upplysningar eller handlingar enligt 21 § första stycket.
|
|
24 a § En
arbetsgivare som tillämpar sådana bestämmelser i ett
kollektivavtal som strider mot 3 § fjärde stycket skall betala
skadestånd för den förlust som uppkommer och för den
kränkning som har skett.
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas
ned eller helt falla bort. Lag (1996:360).
|
|
25 § För en
arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt
kollektivavtal som avses i 3 §, gäller vad som föreskrivs om
påföljd i avtalet eller i lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet.
Övertidsavgifter
|
|
26 § Om en
arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 8 eller 9 § utan
att ha stöd i kollektivavtal enligt 3 § eller ha fått dispens
enligt 19 §, utgår en särskild avgift (övertidsavgift).
Avgiften tas ut av den fysiska eller juridiska person som
utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.
Övertidsavgiften utgör för varje timme
otillåten övertid och för varje arbetstagare som har anlitats
i strid mot 8 eller 9 §, en procent av det basbelopp enligt
lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gällde vid den tidpunkt då
överträdelsen begicks.
Avgiften kan sättas ned eller efterges om
särskilda omständigheter föreligger.
|
|
27 § Frågor om
övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som
skall göras av allmän åklagare inom två år från den
tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan
ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal
för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än
böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem
år har förflutit från den tidpunkt då överträdelsen
begicks, får övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter
tillfaller staten.
Ett beslut genom vilket någon har påförts
en övertidsavgift skall genast sändas till länsstyrelsen.
Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader
från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta
skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna
tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484)
om dröjsmålsavgift. Den obetalda övertidsavgiften och
dröjsmålsavgift skall lämnas för indriving. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar m.m. Indrivningsåtgärder
får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att
beslutet vann laga kraft. Lag (1997:527).
Överklagande
|
|
28 §
Yrkesinspektionens beslut får överklagas hos
arbetarskyddsstyrelsen genom besvär.
|
|
29 §
Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden som avses i 19 § 1--4
eller beslut om tillstånd enligt 9 § tredje stycket får inte
överklagas.
Andra beslut som arbetarskyddsstyrelsen i
särskilda fall har meddelat enligt lagen, får överklagas hos
regeringen genom besvär.
Arbetarskyddsstyrelsens beslut om
föreskrifter till allmän efterrättelse får inte överklagas.
|
|
30 § För att ta
till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt lagen
får beslut som avses i 28 eller 29 § överklagas av
huvudskyddsombud eller, om något sådant ombud inte finns, av
annat skyddsombud. Finns det inte något skyddsombud, får en
arbetstagarorganisation överklaga ett sådant beslut i den mån
saken rör medlemmarnas intresse och organisationen tidigare har
yttrat sig i ärendet.
Om skyddsombud finns bestämmelser i 6 kap.
arbetsmiljölagen (1977:1160).
|
|
31 § Beträffande
föreskrifter till allmän efterrättelse får
arbetarskyddsstyrelsen underställa regeringen frågor av
särskild betydelse innan styrelsen meddelar beslut i ärendet.
|
|
32 § En
tillsynsmyndighet kan förordna att dess beslut skall gälla
omedelbart.
Övergångsbestämmelser
1992:637
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre
föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om
övertidsavgift som förfallit till betalning före
ikraftträdandet.
|
|