Arbetstidsbestämmelser för minderåriga

Minderåriga

Arbetarskyddsstyrelsen har - som anpassning till ett EG-direktiv - skärpt reglerna för minderåriga (AFS 1996:1). Med minderårig menas den som är under 18 år.
"Arbetsuppgifter för minderåriga skall väljas med omsorg", heter det i § 2, och "särskild hänsyn ska tas till den minderåriges fysiska och psykiska förutsättningar".
Skyddsombudet ska alltid underrättas när en minderårig anställs och informeras om dennes arbetsuppgifter.
För minderåriga gäller särskilda arbetstidsbestämmelser. För den som fullgjort sin skolplikt och fyller 16 år under kalenderåret gäller följande regler.

• Arbetet får totalt omfatta högst åtta timmar per dag och 40 timmar i veckan.
• Tiden mellan 22.00 och 6.00 eller mellan 23.00 och 7.00 ska vara arbetsfri.
• Den minderårige ska varje dygn ha minst tolv timmars sammanhängande ledighet från arbetet för nattvila.
• Den minderårige ska ha en sammanhängande ledighet från arbetet under varje period om sju dagar (veckovila). Så långt det är möjligt skall ledigheten omfatta två samman hängande dagar och vara förlagd till veckoslut. Veckovilan får inte understiga 36 timmar.

För den som är under 16 år gäller än strängare regler. Bland annat får arbetet högst omfatta två timmar per skoldag och tolv timmar per vecka. På skolfria dagar får arbetstiden inte överstiga sju timmar per dag. Under lov ("skolfri tid") som omfattar minst en vecka får man arbeta upp till 35 timmar per vecka och om man fyllt 15 år 40 timmar. Man får inte arbeta mellan kl. 20.00 och 06.00 och man ska varje dygn ha minst 14 timmars samman hängande ledighet för nattvila. Vårdnadshavaren ska ge sitt tillstånd och för arbete på skoldag före eller efter skolans slut ska skolledningen ge sitt tillstånd om det gäller mer än fem skoldagar per termin.

Observera att dessa lagregler är tvingande; de får inte avtalas bort, vilket innebär att skyldighetsreglerna om övertid och mertid enligt våra avtal inte ger arbetsgivaren rätt att beordra/låta någon minderårig arbeta övertid/mertid utöver de åtta timmar per dag/40 timmar per vecka som anges i lagen för den som fyllt 16 år (sju timmar per dag för den om är under 16 år). Endast Yrkesinspektionen kan om det finns särskilda skäl bevilja sådana undantag från lagen.

Jan Åhman

(Facktuellt 5/1995)

Ett forskarteam har jämfört två arbetslag vid Öresundsbron. Ett som arbetade tolv timmar om dagen sju dagar i sträck och ett som arbetade vanlig 40-timmarsvecka. 

Enligt FLT visade resultatet att de som arbetade långa arbetspass hade överraskande god reaktions- och koncentrationsförmåga under arbetsveckan, men blev däremot tröttare efteråt och behövde längre tid för att återhämta sig. 

Till skillnad från 40-timmarsarbetarna var också sömnen störd och halterna av stresshormoner i blodet var höga, visar studien som enbart gjorts på män.

FLT 99-10-11

Läkarundersökning för nattarbetare

Från den 1 januari 1998 har alla arbetstagare rätt till gratis läkarundersökning innan man påbörjar nattarbete. De som redan arbetar natt har rätt till en första kostnadsfri läkarundersökning inom en tvåårsperiod, dvs. senast 31 december 1999. 

Därefter har man rätt till en undersökning vart femte år. Läkarundersökningen ska mynna ut i en bedömning om man klarar ("tjänstbarhet") nattarbete.

Man är inte skyldig att genomgå läkarundersökning om man inte vill.

Med natt menas i det här sammanhanget varje period om sju timmar som innefattar tiden 00.00 - 05.00. Man måste arbeta minst tre timmar av dygnets arbete under denna period eller fullgöra minst 38 procent av årsarbetstiden under natt för att räknas som nattarbetare.

Inte fortsätta?
Det innebär exempelvis att den som arbetar 18.00 - 01.00 (tre timmar ligger inom sjutimmarsperioden 22.00 - 05.00) eller arbetar 04.00 - 12.00 (tre timmar inom sjutimmarsperioden 00.00 - 07.00) räknas som nattarbetare. 

Föreskrifterna har utfärdats av Arbetarskyddsstyrelsen (AFS 1997:8) och grundar sig på EG:s arbetstidsdirektiv.

Vad händer då om läkarundersökningen mynnar ut i att man inte bör fortsätta med nattarbetet? Typiskt nog har ASS inte tagit med EG-direktivets rätt för arbetstagaren att vid behov få omplacering till dagarbete. I stället hänvisar ASS till föreskrifterna (AFS 1994:1) om arbetsgivarens allmänna ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering.

 /Jan Åhman
(Facktuellt 8/1997)

FINLAND

6-timmars arbetsdag en framgång

Mycket skrivs för närvarande om tankarna om kortare arbetstid. Det verkar på mig som om större delen av det offentliga Sverige har fått stora skälvan. "Det kommer att gå åt h-e med Sverige om man förkortar arbetstiden" osv. 
Det skrivs långa och tunga utredningar i ämnet, som skall fungera som underlag för beslut och jag kan inte låta bli att fundera över s.k. lobbyism, må gud förlåta mig.

  Det hela är ganska märkligt och intressant. Argumenten är ju dom samma som när man införde 8-timmars arbetsdag och det gick ju ganska bra för Sverige då. Ändå tycker jag mig sakna den viktigaste informationen: Hur har det gått för dom som har haft modet att prova. Har samhället rasat? Har företagen gått i konkurs? Ingen verkar veta! För det kan väl inte vara så att man inte törs publicera resultaten av dessa experiment? 

Privata företag
Jag har med ett visst besvär försökt att följa ett försök i Finland. Intressant för att där gjorde man inte provet inom kommunal eller statlig verksamhet, utan man provade på vanliga privata och åtminstone i vissa fall, börsintroducerade företag. Informationen och resultaten från detta "farliga experiment" med den finländska ekonomin har varit svårt att få tag på i Sverige, vilket är något förvånande med tanke på den debatt som förekommer i vårt land.

  Jag skall försöka mig på en sammanfattning av det material som jag har lyckats få tag i . 

6-timmarspass
Grunden till det finska försöket är att dela upp dygnet i 6-timmarspass istället för 8-timmarspass. Den styrande tanken var att man på det viset skulle få ett bättre utnyttjande av maskiner och organisation. Personalen har haft samma betalt men i gengäld gått med på avstå från löneökningar under en två-årsperiod.

  Hur har det hela gått? Några exempel hämtade från den finska verkligheten: 

Mindre övertid
Essilor OY tillverkar linser efter beställning från optiker. Sex-timmarsdagen medförde att dom hade lättare att jämna 
ut leveranstoppar och produktionsflödet i maskinparken, vilket totalt ledde till minskade kapitalkostnader med 17%.

  Wallas Marin OY tillverkar värmepaket till båtar och fritidshus. Dom lyckades producera sina produkter med 25% färre arbetstimmar och 80% färre övertidstimmar tack vare större flexibilitet. Men på grund av minskad efterfrågan har företaget gått tillbaka till 8-timmars arbetsdag till stor besvikelse för arbetstagarna.

  Nokian Renkaat OY biltillverkare, gick över till 6-timmars arbetsdag på grund av ökad efterfrågan. Maskinerna fick 
en jämnare beläggning och arbetstiden kunde användas effektivare, samtidigt som man införde ett visst självstyre bland arbetstagarna. 

Ökad produktivitet
Hyvinkään Kumi OY framställer tekniska gummiprodukter. Där använde man samma överenskommelse som på Nokia. Produktiviteten steg med 20,3% räknat i löneandelar av producerade kilon. Bägge parter har förklarat sig nöjda.

  Orthex OY införde sextimmars fyr skift redan på 80-talet för att det var lättare att få arbetskraft.

  Imatra Steel tillverkar fjädrar åt nyttofordon. Dom har både 8-timmarsdag och 6-timmarsdag. Produktiviteten har ökat och lönenivån förbättrats sedan man gick över till det systemet. 

Sänkta lönekostnader
Oura OY är ett byggföretag som håller på och prövar sex-timmarsskift på fem byggarbetsplatser under två år.

  KWH-Pipe framställer plaströr. För deras del har lönekostnaden minskat med 20,7% mellan –95 och –96. Produktiviteten har samtidigt ökat samtidigt som spillet har minskat med hälften. Lönenivån har stigit eftersom den är beroende av produktivitetshöjningar.

  MFG Components tillverkar metalldelar och gick från 8-timmarsskift till 6-timmarsskift för att få mer kapacitet, eftersom ingen ville jobba under helger. Den förbättrade produktiviteten har kompenserat för merkostnaderna.

  Otava boktryckeri började med arbetstidsförsök för att slippa att säga upp 10-12 man. Systemet har gjorts flexibelt. Man har t.ex. 8.timmarsdag under semesterperioden. Orderingången får avgöra vilket system som skall rulla under en tre-veckorsperiod. Systemet har förbättrat produktiviteten med 30%. Till minusposterna hör att arbetstiderna har blivit mer oregelbundna och ibland måste man även jobba på lördagar. Å andra sidan har fritiden ökat och ingen har behövts sägas upp. 

Ingen katastrof
Som vi kan se så har inte detta inneburit någon katastrof för dom här företagen, tvärtom, dom har till och med förbättrat sina möjligheter att överleva på arbetsmarknaden. Samtidigt har inte finska staten betalat en mark till det här försöket. 

Lasse Lövlie, HSO/Tomteboda

(S)-kongressen om arbetstiderna

De politiska riktlinjer som antogs vid den socialdemokratiska partikongressen i september ("Framtidskongressen") uppehåller sig mest vid frågan om kortare arbetstid, men säger också några ord om arbetstidsfrågorna i övrigt. 

Delar av riktlinjerna återges här.

Det är naturligtvis av intresse vilka riktlinjer regeringspartiet antar.

Vi kan konstatera att man uttalar sig för en arbetstidsförkortning, men det är många om och men. Och kravet är mycket blygsamt: 100 timmar per år som ska genomföras under en femårsperiod, dvs 20 timmar per år!, om man väljer den vägen. En normalarbetstid uppgår idag till ca 2000 timmar.

Minskad arbetstid för ökad välfärd
Även om arbetstidsförkortning har lett till fler jobb på enskilda arbetsplatser kan en generell sänkning av arbetstiden inte lösa arbetslöshetsproblemet. Det främsta skälet för en arbetstidsförkortning ligger i välfärdsvinsterna för den enskilde. En kortare arbetsdag skapar förutsättningar för ett mer jämställt och jämlikt samhälle. Men en förkortning av arbetstiden medför en svår avvägning. De standardförbättringar vi har möjlighet att uppnå i en växande ekonomi kan tas ut antingen som lön eller som ökad fritid.

Samtidigt som åtskilliga önskar förkorta sin arbetstid vill tiotusentals, mestadels kvinnor, öka sin arbetstid från deltid till heltid för att därigenom öka sina inkomster. Den nya arbetsrätten har stärkt deras möjligheter.
 Utvecklingen mot kortare arbetstid får inte motverka kraven hos dem som önskar öka sin arbetstid till att arbeta full normal arbetsdag.

• Ett första steg
En första förkortning av den generella arbetstiden bör avtalsvägen påbörjas senast år 1999 men måste vid varje tidpunkt värderas i förhållande till effekterna av redan genomförda arbetstidsförkortningar och de andra krav som intecknar det ekonomiska utrymmet, som en utbyggnad av vård, omsorg och skola. De anställdas val mellan kortare arbetstid och reala löneökningar, liksom kraven på bra förutsättningar för produktion, måste vara det avgörande för i vilken takt arbetstidsförkortningen ska ske. Under förutsättning att produktiviteten fortsätter att öka finns möjligheter att förkorta årsarbetstiden med runt 100 timmar under en femårsperiod. Valet mellan kortare arbetstid och ökad lön är i första hand en fråga för de fackliga organisationerna och arbetsgivarna.

• Övertid
  Övertiden bör begränsas och möjligheterna till övertidsuttag därför minskas.

• Arbetsgivarna måste bli mer lyhörda för krav på arbetstiderna. Den förbättring i den personliga välfärden som en förkortad arbetstid kan medföra får dock inte leda till att man ger avkall på nödvändiga åtgärder för att förbättra arbetsmiljön eller minska möjligheterna för de anställda att få full arbetstid. Ambitionen skall vara att heltidsanställning är en rättighet, deltidsanställning en möjlighet.

• Lagstiftning kommer att övervägas. I det fall arbetsmarknadens parter skulle misslyckas att genomföra en successiv arbetstidsförkortning och med beaktande av att förhållandena och prioriteringarna varierar mellan olika avtalsområden kommer lagstiftning att övervägas.

• Flexibla arbetstider
Produktionen, verksamheterna och de anställda ställer ökade krav på flexibel arbetstid. Det förutsätter en bra arbetsorganisation. Det är nödvändigt med ett starkt löntagarinflytande över arbetstidens förläggning. Det gynnar de anställda och ökar verksamhetens effektivitet. Inflytandet ska garanteras genom lagar och kollektivavtal. Arbetstidslagen ska skydda de anställda mot godtycklig behandling.

  

Fler beredda betala för kortare arbetstid

Drygt fyra av tio svenskar vill arbeta mindre än de gör idag. Allt fler säger sig dessutom vara beredda att gå ner i lön för att korta arbetstiden.

Bättre tider och mer pengar i plånboken gör att allt fler svenskar kan tänka sig att gå ned i lön, för att få sin arbetstid sänkt. 

44 procent av de tillfrågade uppger att de vill minska sin arbetstid medan 50 procent är nöjda med nuvarande tider. 5 procent vill jobba mer än de gör idag.

9 procent uppger att de "absolut" är beredda att minska sin lön i motsvarande grad. Ytterligare 9 procent säger att de "kanske" vill ha kortare arbetstid även om det innebär en lönesänkning. Sammanlagt är det alltså 18 procent av de som vill arbeta mindre som också kan tänka sig att gå ned i lön. Motsvarande siffra var 8 procent så sent som i november ifjol.

Män och kvinnor är i stort sätt lika positiva till kortare arbetstid och de är ungefär lika benägna att gå ned i lön. Medelinkomsttagare är de som är ivrigast att gå ned i tid (51 procent) medan låg- och höginkomsttagare är mer tveksamma. 29 procent av låginkomsttagarna och 36 procent av höginkomsttagarna vill arbeta mindre. Vidare är stockholmare betydligt mer skeptiska till kortare arbetstid än människor från övriga delar av landet.

Folkpartister och socialdemokrater är de som är mest sugna på att arbeta mindre. Hela 66 procent av de som röstade på folkpartiet i fjolårets val och 56 procent av s-väljarna vill arbeta färre timmar. Intresset är lägst bland moderaternas väljare.

Sänk arbetstiden nästa år !

Just nu finns möjlighet att göra detta utan att riskera Sveriges ekonomi och välfärd, gör vi inte det nu kan det dröja många år till nästa tillfälle! De projekterade överskotten i statens finanser gör det möjligt att lagstifta om kortare arbetstid och samtidigt kompensera företagen för kostnadsökningen genom lägre skatter. Det är nu fråga om att vilja, vill vi ha kortare arbetstid eller vill vi använda pengarna till annat!

Sänkt arbetstid har länge varit ett krav från många. Arbetslivet är i dag annorlunda än det var för bara ett par decennier sedan. Visserligen har det mesta av det tunga fysiska arbetet försvunnit men det har istället ersatts med krav på allt högre arbetstempo och effektivitet. Marknadsekonomin och globaliseringen leder också till ett allt högre förvandlingstempo, de anställda förväntas klara ständiga förändringar. Många känner sig utbrända efter arbetsdagen vilket försämrar möjligheten till en berikande fritid. Allt fler anställs på deltid vilket ofta ger sämre arbetsvillkor. Skillnaden mellan deltidsomfattningen och heltid utnyttjas som en arbetstidsreserv vid arbetstoppar. Deltid ger naturligtvis sämre inkomst, många tvingas till att ha både två och flera deltidsarbeten för att klara sig. Samtidigt är det paradoxalt nog en större arbetslöshet än vi har varit vana vid. Rationaliseringar och ny teknik gör att det inte behövs så många i arbetslivet. De som har ett jobb arbetar livet av sig, de allt fler som inte har arbete, eller bara påtvingad deltid, tvingas frustrerade åse andras ökade välstånd.

Är 40 timmarsveckan helig?
Varför sänks då inte arbetstiden? Det är nu länge sedan den senast förkortningen av arbetstiden skedde, till nuvarande 40 timmar. Flera länder i Europa har kortare arbetstid än Sverige. De flesta är också eniga om att dagens arbetsliv är tufft och att en kortare arbetstid skulle få många positiva effekter. Varför tvekar man? Det vanligaste svaret är: vi har inte råd! Politiker och ekonomer, och andra som sysslar med konsekvenser av olika beslut, är osäkra om utfallet av en arbetstidsförkortning. För säkerhets skull gör man ingenting.

Nu finns pengar!
Under året har politiker och ekonomer blivit allt mer eniga om att det kommer att uppstå stora budgetöverskott de närmaste åren. Den långvariga saneringen av Sveriges finanser har gett resultat. Kön för att få del av dessa pengar är lång. Skola, vård och omsorg har drabbats av hårda nedskärningar under senare år. Ersättningsnivåerna till sjuka, arbetsskadade, arbetslösa o.s.v. har sänkts. Dags att skjuta till mer resurser här, anser en del. Kostnadskrävande förslag om maxtaxa på dagis och förbättrad tandvårdsersättning har framförts. Många föreslår kraftiga skattesänkningar till företag och privatpersoner. Statsminister Göran Persson har i somras antytt att det ska komma förslag från regeringen till mycket stora skattesänkningar redan nästa år, för att kompensera löntagarna för de ökade egenavgifterna.
 

Starka skäl att sänka arbetstiden.
Jag ska inte argumentera mot dem som framför ovanstående krav, många är mycket välmotiverade. Men som alltid måste man prioritera mellan olika behov. Jag anser att arbetstidsfrågan har glömts bort och nu måste in i debatten. Kortare arbetstid är en mycket angelägen reform. Vinsten är en ökad livskvalité för många människor, större rättvisa på arbetsmarknaden, fler arbetstillfällen och ger långsiktigt stora vinster.

Livskvalité. Vad kortare arbetstid skulle innebära för mindre utslitning, färre arbetsskador, mer tid till familj och fritid o.s.v. är väl ganska välkänt och obestritt. En bättre fungerande och rättvisare arbetsmarknad. Arbetstidförkortning gäller för heltidsarbetande. På många arbetsplatser och branscher finns det ett hårt tryck på att heltid ska omvandlas till deltid, genom arbetstidsförkortning kan heltid bevaras. Arbetstidsförkortning för heltid kan ske utan att den som är deltidsanställd minskar sin arbetstid i timmar. Det innebär att om. arbetstiden sänks tio procent för heltid, från 40 till 36 timmar, ökar samtidigt den deltidsanställdes deltidsprocent och därmed inkomst. Kostnaden för detta kompenseras till arbetsgivaren genom lägre företagsskatt. Därmed uppnås att använda överskottet i budgeten till dem med lägst inkomst. Visst finns det grupper på arbetsmarknaden med dåliga eller orättvisa löner, men de som har allra sämst inkomst är de som är ofrivilligt deltidsanställda.

Fler arbetstillfällen och mindre arbetslöshet. 
Om staten portionerar ut pengar, många tiotal miljarder talas det om, i skattesänkningar eller olika socialförsäkringar, ökar naturligtvis konsumtionen av varor och tjänster, vilket medför fler arbetstillfällen. Om arbetstiden sänks, utan att kostnadsläget för företagen höjs, uppnås samma effekt; det blir då nödvändigt att nyanställa för att klara samma produktion.

Långsiktiga vinster. 
De flesta är väl eniga om att Sverige ska försöka hänga med i utvecklingen genom att ha ett effektivt näringsliv, en hög teknologi och genom att människor är beredda till ett livslångt lärande och utveckling. Detta förutsätter att man verkligen orkar. Med den intensiteten som finns i det nutida arbetslivet är det nödvändigt både att man inte kör slut sig på arbetstid, och att man har en rik fritid. En kortare arbetstid kan visa sig vara en framtidssatsning!

Jag föreslår därför att Riksdagen lagstiftar om kortare arbetstid. Regeringen och arbetsmarknadens parter bör tillsammans utarbeta förslag för hur det praktiskt ska ske. Statens överskott, eller delar av det, används för att kompensera för kostnadsökningar. Deltidsanställda ska tillförsäkras rätt att bibehålla sina arbetstimmar, och därmed öka sin anställningsprocent och inkomst. Kostnaden för detta ingår i den kompensation som företagen får. Parterna måste också lösa frågan om hur man ändrar sina avtal för de grupper som redan har kortare arbetstid. Det gäller t.ex. för dem som har skiftarbete eller som sänkt sin arbetstid genom att avstå löneökningar. Även för dem måste arbetstiden sänkas.

Framförallt hoppas jag arbetstidsfrågan nu på allvar förs in i debatten om hur vi ska fördela och utveckla vårt välståndssamhälle de närmaste åren!

Bjarne Hansen
Ordf. Terminalklubben, SEKO post Syd