Hur mår vår personal egentligen?

För att må bra krävs det att man trivs på och med sitt arbete. Vad innebär då trivs? Att trivas betyder enligt min uppfattning att man:

1.                  Känner sig välkommen på arbetsplatsen. Dels av sin arbetsledning och dels av sina arbetskamrater.

2.                  Får uppskattning för det man gör bra och konstruktiv kritik för det som inte är så bra.

3.                  Får utveckling i arbetet som gör att man klarar av uppdragen på ett bra sätt och även känner en personlig utveckling i och med detta

4.                  Får ett seriöst uppträdande av sin arbetsgivare, som innebär bla att lönen kommer på rätt tid och naturligtvis är riktigt uträknad, att få semestern på utlovad tid, att få sina raster enligt schema, att få ett schema som man kan klara av att jobba efter, etc.

5.                  Att få jobba i arbetslokaler som är behagliga ( ljus, temperatur, buller, osv ).

6.                  Att ha tillgång till bra personalutrymmen ( gärna personalrestaurang ).

7.                  Att bli väl omhändertagen om man blir sjuk ( ex. skadebeskrivningar, rehab ). 

Det finns naturligtvis mycket mer än detta som man vill ha för att kunna säga att man trivs på jobbet. Man vill nog gärna vara stolt över det jobb man utför och även företaget man arbetar i.  

Allt detta, sammanfattat med mycket annat är lika med God Arbetsmiljö. Så gott som allt på en arbetsplats handlar om arbetsmiljö. Därför finns Arbetsmiljöverket och Arbetsmiljölagen ( vilken är en av de starkaste lagarna vi har i Sverige ).

Om allt var så bra som beskrivningen ovan visar så skulle man kanske inte behöva något Arbetsmiljöverk och kanske inte någon arbetsmiljölag heller. Tyvärr är ju inte fallet så !

Det finns en massa brister i arbetsmiljön på alla företag i alla branscher i hela Sverige. Det är inte ett dugg bättre i övriga världen heller. Detta beror till största delen på PENGAR. Företagsägarna och företagsledningarna vill att pengarna skall hamna i deras egna fickor och inte till en massa trevligheter åt sin personal. Så är det och så kommer det alltid att vara.

Posten är inget undantag från detta, även om det finns en massa företag som är betydligt sämre när det gäller att satsa på arbetsmiljö. De statliga företagen

( även Posten tidigare), är som regel lite bättre på att se till arbetsmiljön än på den privata marknaden. Detta beror till stor del på att det är staten som skriver ex arbetsmiljölagar och har därmed svårare att inte följa de föreskrifter som ska gälla den Svenska arbetsmarknaden.

Hur ser det då ut i vår Post, där vi arbetar ? Dvs i produktionsområde Stockholm!

Produktionsområde Stockholm innehåller postterminalerna   

Tomteboda, Årsta,Segeltorp, Sätra och Norrköping.

Jag beskriver lite i allmänna ordalag terminalerna Tomteboda, Årsta och Segeltorp denna gång. Sätra och Norrköping behöver granskas lite mer innan det går att göra en rättvis analys. 

Tomteboda:

Det är ett jättehus i grå betong med 6 våningar, där varje våning motsvarar 2 – 3 normala lägenhetsvåningar. De som arbetar i Tomtebodas sorteringsproduktion vistas numera i huvudsak på plan 2 som ligger i markplan. Golven består av slipad betong, väggarna är släta betongväggar med lite fönster i. Det är för varmt på sommaren och kallt på vintern. Det är oftast dammigt, mörkt och bullrigt. Dock har det gjorts en ansiktslyftning de senaste månaderna, vad gäller renhållning och framför allt en omfattande målning på väggar, golv och personalutrymmen. Det finns dock mycket mer att göra.

Det som sorteras i terminalen är klump / buntförsändelser och under några månader till också paketsortering. Detta är tung och besvärlig post som kräver maskiner för att kunna hanteras på ett vettigt sätt och inom en vettig produktionstid.

Maskinerna är dock inte helt anpassade för posten så det innebär att personalen får slita hårt med många tunga och oergonomiska lyft. Snittåldern är ca 50 år och det är ca 300 personer som arbetar där, arbetstiderna är fm. em och natt.

Sammanfattningsvis så är arbetsmiljön dålig, men har förbättrats något. Arbete med ytterligare förbättringar pågår.

Årsta

Det är också ett stort hus, men mycket mindre än Tomteboda. Dit har man flyttat all brevsortering ( ej klump ) i Stockholm.

Det står en otrolig mängd med sorteringsmaskiner och annan maskinell utrustning i Årstaterminalen. Detta har avsevärt försämrat arbetsmiljön. Det har visserligen gjorts en del förbättringsåtgärder vad gäller belysningen. I övrigt så är det mycket trångt, och bullrigt.  Snittåldern är ca 47 och det är 1475 tillsvidareanställda personer som arbetar där, arbetstiderna är fm, em och natt. Utöver det så finns det tillfälligt anställda

Sammanfattningsvis så är arbetsmiljön dålig och har försämrats ytterligare. Arbete med förbättringar pågår dock.

Segeltorp

Det är till hälften ett nybyggt hus som inte går att utöka ytterligare. Den nybyggda delen är ganska ljus och har bra ljusinsläpp från många fönster och personalutrymmena är snygga. I detta begränsade hus håller man som bäst på med att klämma in en alldeles för stor paketsorteringsmaskin, med en sorteringskapacitet av ca 100% mer än vad det finns post till. Maskinen består bl.a. av en otrolig massa stödben, vilka tar så mycket plats att det är svårt att få in någon post i terminalen på ett vettigt sätt. Maskinen är dock ganska tyst men ett lågfrekvent buller finns pga de många stödbenen. Produktionen är dock inte särskilt tyst, så det bli ett förskräckligt buller vid full produktion ( särskilt utan vettiga lyfthjälpmedel). Man har börjat använda (halva) nya maskinen och behovet av justeringar och förbätt­ringar har visat sig på flera punkter. Det finns ännu inte några lyfthjälpmedel monterade, så det blir tufft att börja jobba där med sortering av 35-kilos paket med endast muskelkraft. Det saknas tillräcklig kamera­utrust­ning för läsning av adresser/koder så samma paket får sorteras flera gånger. Rotationen fungerar inte. Vissa personer står i flera timmar vid ett arbetsställe eller ett exakt likvärdigt. Videokodningen sker med olämplig utrustning och görs också i flera timmar. Uttalade besvär förekommer redan och kvaliteten bli undermålig med så långa koncentrationskrävande arbetspass. ( Rek. tid vid videokodning är max 45 min om belastningsskador skall undvikas och kvalitet skall bibehållas ).

Det saknas värmeridåer vid lastportarna som vräker in kalluft på vintern, utrustning är iskalla som stora kylskåp så kylan sprider sig in i hela lokalen. Det är dessutom en nivåskillnad mellan lastbil och kaj på flera cm. Detta försvårar lastning och lossning avsevärt och medför också olycksrisker för personal. Eftersom man sannolikt inte kan höja terminalen så måste man sänka körgården utanför så att kajhöjden blir riktig och detta tar tid samt kostar massor med pengar. Man har gamla truckar ( typ motorlyft med åkplatta ). Dessa truckar är byggda så att de skapar en mycket stor för skada på truckföraren, samt också skada på utrustning.

Snittåldern är ca 35 år och det är ca 185 personer som arbetar där, arbetstiderna är em och natt. Det finns några enstaka tjänster på dagtid.

Sammanfattningsvis är arbetsmiljön mycket dålig, men kan förbättras avsevärt om ledningen tar sitt ansvar

Samordnande Huvudskyddsombud
Produktionsområde Stockholm
Anders Bergström, juni 2005