|
Då
smittan sker via huden ses initialt oftast ett sår som efterhand
blir ilsket, varigt och djupt men förvånansvärt smärtfritt –
en böld eller "eschar".
Bakterierna sprids sedan snabbt via lymfknutorna till blodbanan, så
att en "blodförgiftning" uppkommer.
Om bakteriesporer inandas utvecklas en svår lunginflammation, som
i sin tur följs av "blodförgiftning".
Antrax i mag-/tarmkanalen ger magsmärtor, feber, illamående,
diarré, kräkningar och ev. "blodförgiftning".
Dessa bägge sjukdomstillstånd är mycket allvarliga och
utvecklas snabbt, varför diagnosen är svår och adekvat
behandling ofta inte hinner sättas in i tid.
Sjukdomen kan behandlas med antibiotika. Vid tidig behandling är
prognosen god, dödligheten bland obehandlade fall är 5 – 20 %.
Diagnosen är klinisk och kan verifieras genom bakterieodling (något
som dock kan vara svårt vid antrax i mag-/tarmkanalen eller i
lungorna).
Allmänt
förebyggande åtgärder
|
Utbildning
av berörd personal och goda arbets- och hygienrutiner vid
fabriker som hanterar djurhudar, laboratorier och
veterinärmedicinska anläggningar etc. utgör basen för
skyddet mot infektioner hos människa. Det finns ett vaccin
mot antrax, men det är ej tillgängligt i Sverige.
Åtgärder
vid inträffade fall/utbrott
|
Mjältbrand/antrax
klassas enligt smittskyddslagen som ”samhällsfarlig
sjukdom”, och inträffade fall anmäls till
smittskyddsläkaren i länet, till miljökontoret
eller motsvarande i kommunen samt till
Smittskyddsinstitutet (SMI). Då sjukdomen är av
största veterinärmedicinska intresse bör även
veterinära myndigheter meddelas.
En antraxsjuk ska vårdas på isoleringsrum och
sjukvårdspersonalen skyddas mot droppsmitta (sekret)
och luftburen smitta. Patientens bandage, gång- eller
sängkläder etc. måste desinfekteras med
tillförlitlig metodik.
Eventuellt andra smittade personer måste spåras för
information/undersökning.
Om smitta bland djur kan misstänkas ska veterinär
underrättas. Mjältbrand/antrax omfattas av
epizootilagen. |
|
|
